...som tror att lycka kommer ifrån att man har en pojkvän/flickvän:

COMPLETE BULLSHIT. Visst, man kan bli jätteglad av att vara med en person som man tycker om. Men vafan, man är inte olycklig eller ensam bara för att man inte har en kille/tjej. Man behöver inte vara ful för att man aldrig har hört det motsatta könet säga att man är så jävla het! Fuck's sakes. Livet går inte ut på att hitta någon som man kan gifta sig med, para sig med, få avkomma som senare kommer att hata en och sen ha kvar sin käääära livs partner som fortfarande ligger med en när man är 76 år gammal. Tro mig, inte för att h*n vill, h*n måste. H*n är ju gift. Jag vet inte vad livet går ut på. Och jag fattar, det är trevligt att vara med någon. Sure thing. Men jag tror att man kan vara lika lycklig med bara sina kompisar, om man hittar rätt sort. Jag tror inte på att det finns en person för alla, i really don't. Cause in that case the world is fucked up bad. Och jag tror inte på att kääärlek (-_-) behöver vara mellan en kille och en tjej. Det kan vara hur som helst. Jag kan lätt leva med det jag har nu. Eller, aa. Bortsätt från vissa personer som inte ens kan uppskatta den hjälpen man erbjuder. Så skulle jag kunna leva mitt liv såhär. Precis som det är nu. Lyckligt, never the less. Bara för att man inte har en viss någon som kan tillfredställa en sexuellt betyder inte det att man är fucking ensam!!! GAAAAH! Damp anfall! *lungar ner mig* I alla fall. Jag tror inte på att en pojkvän/flickvän gör en till en lycklig människa. Jag lever för mina kompisar. Eller aa, det beror på om dom nu är mina kompisar eller bara fucking utnyttjare som bara tar och aldrig ger någonting tillbaka, som bara får mig att känna mig som smuts i vinden. Anways, ni behöver inte tycka som jag what so ever. Jag säger bara vad jag tycker på min blogg. Ni behöver inte ens läsa detta om ni inte vill. Och btw, VÄRLDEN GÅR INTE UNDER OM MAN INTE HAR NÅGON SOM VILL LIGGA MED EN PÅ ALLA HJÄRTANS DAG. Dessutom tycker jag att det är ganska dumt att gå runt och deppa över killar/tjejer när man är i vår ålder. Nu gissar jag på att dom flesta av mina läsare är mellan 13 och 16 år. Är inte säker though. Men ren gissning. Jag vet att jag har gått runt och gjort mitt eget liv till ett helvete på grund av många killar. Och jag seriöst skämms för det. Inte värt det. Nu tror ni säkert att jag är en manshatare eller något. Och ja, det kanske jag är. Men so what? Jag tycker inte att livet går ut på att hitta någon snubbe som man ska vara med hela livet. Jag kan faktsikt inte ens föreställa mig att jag skulle kunna ha känslor för någon så länge. Fyfan vad tråkigt.


Jag tror på att man kan ha ett fint förhållande med en person. Men jag tror också att det kan räcka om den personen är en riktigt bra kompis. Och jag vill inte ha ett förhållande med någon på det sättet på ett tag.

"The freedom and simple beauty is too good to pass up..."