Okej, jag känner mig some what bättre/gladare/mindre patetisk. Jag försöker i alla fall. Pratade lite med min prins (inte min pojkvän eller nåt, bara min prins) på msn och skype. Gjorde mig ganska glad. Sen kom Idax och Peggy över och sa hej. Mysigt. Behövde verkligen en kram. Så, ja. Den här kvällen kommer nog att vara fylld med ångest ganska länge. Om inte föralltid. Dåligt samvete gånger hundra. Sitter och kollar på Pretty Little Liars. God, me likey! Jag är glad och tacksam för att ha så många personer som bryr sig om mig när jag mår dåligt. Vilket jag gör ganska ofta, sorry bout that.

Love ya! ♥